Arlanda

Ibland blir livet inte riktigt som man tänkt sig...men det blir väl som det ska vara.

Fick ont i halsen i lördags, men gav det ingen energi. Tänker man inte på det försvinner det nog, tänkte jag. Det gjorde det inte. I natt har jag snurrat som en torktumlare i sängen av feber, och så har jag fått ont i ett knä. Alltså är förutsättningarna för en veckas vanding inte optimala. Men, vad sjutton, utmaningar är väl till för att överkomma. Just nu heter räddningen Ipren. Men dom kanske har lite kul piller i Spanien som man kan testa.

Men, nu sitter jag i alla fall på Arlanda med tre flygbiljetter på bordet. Arlanda - Heathrow, London - Madrid, Madrid - Santiago de Compostela. Känner mig en aning miljövidrig - men jag har fått fönsterplats :)

I Santiago möter jag resten av gänget jag ska vandra med. Jag har ingen aning om hur många vi blir eller vilka dom är. Spännande

Det goda är att det inte finns några förutfattade meningar. Dom vet ingenting om mig och jag inget om någon av dem. Så befriande. Tror inte jag ska fråga vad någon jobbar med eller allt anat vardagligt. Det är ju mer spännande att fråga om folks drömmar, vem dom är, vad dom vill i livet.

Nu skulle jag ju kunna hitta på vilken historia som helst om mig själv. Men bästa är väl att vara sig själv. Om man nu vet vem man själv är. Det är rätt bra att ta reda på det, för tänk vad jobbigt att vakna varje morgon och titta sig i badrumsspegeln och förvånat undra - vem är du? Och inte veta det.





 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Cajsa » El camino:  ”Kul ! Önskar dig lycka till, kram/Cajsa”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-